ifyouwant

Hej bloggen! Hoppas att eran nyårsafton inatt blev lyckad. Det blev min förutom lite slagsmål och annat mysigt. Jag mår bra nu, ska beställa sushi med celina, sedan skall vi dra in till stan och kolla på easy a! Verkar som min typ av film så det ska bli riktigt mysigt. Har saknat Celina sjukt mycket också, så nu är vi back on track igen! LOVELY!



Vill bara göra saker klart innan vi sticker.

Under hela min barndom har jag blivit kallad spinkis. Benrangel. Skelett och annat trevligt som man mår psykiskt bra utav att höra. (nat) Och det som jag stört mig på mest är att jag inte kan/har kunnat göra någonting åt situationen. När jag var mindre tog jag åt mig väldigt mycket. Pga olika saker. Mitt självförtroende existerade inte ens och jag gjorde vad som helst för att få känna att jag passade in. Att då bemötas av ord som jag inombords dog lite utav att höra, kan man ju tänka sig inte var det allra bästa för mig och min självkänsla. Jag har alltid vart ganska tanig. Lång. Och ja, den där tjejen som alla kollade snett på på stan och sa: Amengud, kolla hennes icke existerande ben. Och min värsta smäll var när en brud kom fram till mig inne i slussen för några år sedan och sade; Har du anorexia eller något? På vägen hem hade jag en klump i halsen och i magen. Och jag låtsades att jag hade skit i ögonen som gjorde dem alldeles tårögda. Jag kunde ju inte rå för att jag var smal. Jag äter som en häst. Jag har verkligen inte anorexia. Detta ledde till världens sämsta självförtroende. Detta ledde till dåliga val. Detta ledde till att jag tillslut ville börja käka piller som gjorde så att jag gick upp i vikt. Jag var så otroligt trött på att vara den tanige långa fasst samtidigt lilla sandra. Jag har alltid haft dåligt självförtroende men just under den här tiden så var det som värst. Jag ville så gärna gå upp i vikt, få lite kurvor och sådant som andra tjejer började få. Det var under det senaste året som min kropp har förändrats, jag har fått kurvor och sånt och jag mår bra i mig själv. Och jag kommer alltid ha en annorluna inställning till folk som är smala. När folk säger; shit, hon har knappt något fett på kroppen BRUKAR jag vara den som säger att; ja.. men hon kanske är byggd så, eller inte kan göra någonting åt det. Och jag blir sur när media lägger sig i viktproblem. När folk är ytliga och sådant, för det finns så mycket mer hos en person. Vi blir dagligen påverkade av ett normalt "kropps ideal" och så som folk vill att tjejer ska se ut. Dem ska ha höfter, dem ska ha svank dem ska ha tuttar en fin gött och ha ett sött ansikte, långa vackra feminina ben. Blir typ sur av att tänka på allt det där. Men, what to do? Jo. Man kan intala sig själv att man är fan fin som man är, skinny or not. För man kan inte påverka sin kroppsbyggnad. Hur man var född.
Jag är fortfarande smal. Det kommer jag alltid vara. Min ämnesomsättning och min förbränning av allt jag äter går till så. Och tro mig, det är så. Jag försöker inte dra till mig uppmärksam het. Verkligen inte. Jag vill bara göra det klart för folk att this is me. Jag var född smal. Jag funkar så. Alla som är smala mår inte bra utav det. Och jag äter som en häst men.. saker händer inte.. Om jag skulle gå på någon diet skulle det vara donken-bull-chips-chocklad dieten. Men det är inte aktuellt för jag älskar min kropp.
Och det tycker jag alla skall göra istället för att kommentera andras.